Ute på landet, där vi bor, såg jag en dag något märkligt längs vägen. Det var någon som hade grävt upp jord, ett stort hål som för en rejäl pool. Tyvärr hade han nått berggrunden väldigt snabbt, så där var nu bara ett gapande hål i naturen, med lite vattenpölar i.
Stackarn! tänkte jag.
Hade han planerat att bygga en pool där? Och så träffade han på berggrund alldeles för fort! Eller var planen att bygga en lada? Och så står där vatten i pölar.
Så bökigt.
Jag tyckte synd om den här mannen i flera veckor.
Det hände ingenting mer. Hålet gapade sårigt i naturen, vattnet stod kvar - till och med samlades det mer. Det såg rätt skräpigt ut, men jag förstod att han inte orkade återställa det (säkert besviken och trött).
Så fick jag höra att han blev utnämnd till årets bygdebo!
Oj, tänkte jag, vad har han lyckats med?
Motiveringen till utnämningen var att han hade anlagt en så fin damm, till glädje för alla bygdebor!
Aha. Hålet i marken var en anlagd damm.
Och minsann, hade inte någon ställt ut två solstolar i ena änden av hålet!
För mig ser det fortfarande ut som ett sårigt hål.
Det är inga växter anlagda runt, det finns ingen fontän eller något vattenspel, det är helt omysigt. Allt som finns är söndergrävd jord och en vattenansamling.
En damm?
Ok, säger du det så...
Det är sådana gånger jag känner mig som en hermelin bland katterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar