Inte roligt

"Nu ska du städa ditt rum", säger jag till ett av mina barn.
"Jag VILL inte, det är inte roligt! Jag vill spela på datorn", svarar han eller hon.

Roligt?
Jag blir lite trött.
Som om man bara får göra vad som är roligt?!

För att inte halka in i någon tradig historia om "när jag var barn", brukar jag säga till barnen att de ska räkna upp vad jag gör hemma.

Lagar mat
Städar
Tvättar/sorterar tvätt
Plockar undan
Sitter vid datorn
Handlar
Klipper allas hår och naglar, sköter barns hygien
Plockar i och ur diskmaskinen/diskar
Dukar och dukar av
Gör saker i trädgården (efter säsong: Skottar, plockar bär, rensar ogräs, odlar)
Tittar på TV
Tar hand om katterna (rensa lådan, lägga upp mat, klippa klor osv)
Nattar barn

När vi har en fin lista så här, brukar jag säga: Det finns bara 2 av de här sakerna som jag tycker är riktigt roliga. Vilka tror ni det är? Ungarna lyckas förstås plocka ut dem (sitta vid datorn, titta på TV).

Så av tretton saker jag gör, gillar jag två. Det är ungefär en av sju.

"Om det ska vara rättvist, ska du alltså göra sex tråkiga saker nu, innan du får sätta dig vid datorn." Så föreslår jag sex tråkiga saker till (städa badrummet, gå ut med soporna, städa hallen...) som han eller hon kan göra efter att rummet är städat.

Då brukar de pipa upp snabbt som ögat och städa. Inte klagar de så mycket som ett ord heller.

Tänk - allting är relativt!