Karrärplan - skandalläkare

Jag småpratade med en vän som funderade på framtiden.

Det är svårt att veta vad man ska bli när man blir stor, sa vi. Och det är svårt att veta när man ÄR stor.

Vissa yrken kommer också med så trevliga privilegier.

Som det här med att vara läkare. Man får lite patent på världen och sanningen, för det man gör är rätt. (Till skillnad från t ex flummig alternativmedicin.)

Tyvärr är det ju en väldigt lång utbildning till det yrket. Och jag tycker kanske att det är väldigt mycket väsen för inte så mycket utdelning, om jag ska vara helt ärlig. Men det ger ju en trevlig lön. Och man får en titel! Kanske kändes det dock som lite sent påtänkt att börja plugga till läkare nu.

Min vän hade en bra lösning på problemet:
– Vi kan bli skandalläkare.
– Skandalläkare?
– Ja, såna som de skriver om i tidningarna. Som praktiserar medicin fastän de saknar legitimation. Som jobbar som hyrläkare långt upp i Norge och tjänar grova pengar, tills det visar sig att de inte har någon utbildning.

Det absurda låg i hennes stillsamma tonläge. Jag tänkte på vad som skulle hända om mina barn kom hem en dag och sa: "Mamma jag har bestämt mig för vad jag vill bli när jag blir stor. Jag ska bli skandalläkare." Det vore något att bita i, det.

Vem är det som gör sånt? Som plötsligt bestämmer sig för att de förtjänar en läkarlegitimation och är tillräckligt kvalificerade att ta människors liv i sina händer?

Jag tänker också: Varför ska alltid jag vara så skötsam?
Tror att jag ska klampa in på Arbetsförmedlingen i nästa vecka och säga:
- Nu vet jag vad jag vill bli. Jag vill bli omskolad. Och min karriärplan är att bli Skandalläkare.

Då tar det nog hus i helsike. :)