Ljuset inuti oss

– Pratar du med Gud, mamma? frågade min dotter en dag i bilen.

Jag fick tänka efter en stund.
– Nej, det gör jag inte. Inte direkt. Jag tror faktiskt att Gud kanske inte är EN person. Min tanke är att det finns gudomligt i var och en av oss, ett ljus, en energi, livsgnistan. Det är det som gör att vi lever och har en själ. Du vet, det ljusa inom oss som blir större när vi är glada och kärleksfulla mot andra.

Dottern nickade stilla.

– Somliga personer, som Jesus och Mohammed och Shiva och Buddha, fick väldigt mycket ljus i sig. En hel eld! De fick mer av Guds-ljuset och hade därför mer sanning i sig. Därför ville de prata om och sprida budskapet om Gud.

– Jag tror nog att det ljuset är Gud. Men det är svårt att prata med ett ljus! Så jag pratar i stället med de som jag vet har stort ljus i sig, till exempel Jesus. De kan ge tydligare svar, för de har varit i en människokropp. Därför förstår de bättre vad jag säger och tänker.

Dottern såg fundersamt ut genom fönstret.
– Men mamma, varför kan du prata med dem?

Nu fick jag tänka efter igen.
– Det vet jag inte. Jag bara gör. Kanske är det så att alla kan, om de bara försöker. Eller så är det för att jag gillar att prata med såna som har dött, du vet, andar. Även Buddha och Jesus är ju en sorts andar, eftersom de har haft en kropp.

- - -

Jag funderade vidare.

Det kanske är så att alla svar vi söker finns att hämta hem. I vår själ, vårt kollektiva medvetna, i vårt ljus. Men precis som på internet, måste vi veta vilka frågor vi ska ställa och hur vi ska göra - vilka knappar vi ska trycka på.

Som en enorm vind, där allt möjligt matnyttigt finns lagrat i oändliga staplar. Om några börjar trampa upp stigar där, finner flera samma svar ungefär samtidigt. Det handlar inte om stöld eller kopiering, det är bara så att ljuset har fallit på en sak så att flera har uppfattat det samtidigt. Så händer det ofta inom forskningen! Det går att bevisa att flera olika team oberoende av varandra har kommit fram till ungefär samma banbrytande resultat samtidigt! Då brukar Nobelpriset gå till den som har kommit längst eller beskrivit sin forskning bäst. Men ensamma är de sällan...

Jag tror också att ljuset inom oss är som en liten eld. Den behöver minsann också näras! Då och då måste vi peta in lite bränsle för att elden inte ska slockna. Om det handlar om att gå i kyrkan, meditera, gå i skogen, plantera blommor eller läsa livsstilsböcker tror jag spelar mindre roll. Men vi behöver verkligen våga andas stillhet, föda vår livsgnista och fundera över stora frågor! I vårt sekulariserade samhälle har den biten nästan försvunnit.

Hungern efter andlighet (i vid bemärkelse) blir allt större. Jag tycker att det är härligt att det finns så många yttringar!
För jag tror fullt och fast att i grunden är de samma sak: Ett sätt att närma sig ljuset.