När vi blir pensionärer behöver vi inte längre arbeta, utan får pengar ifrån staten. En sorts medborgarlön.
Men vad är det egentligen som vi får pengar för?
För lång och trogen tjänst?
Från början var väl meningen att man skulle få ta det lite lugnt, de sista åren av sitt liv. Om man inte hade dött före 65, vill säga. Då pensionsåldern sattes vid 65, var medellivsslängden 67 och de flestas liv var betydligt hårdare fysiskt. De två - eller i vissa fall kanske fyra, fem - sista åren fick man helt enkelt vila.
Det är schysst.
Jag måste bara undra: Varför ligger pensionsåldern kvar på samma ålder idag?
Idag har vi en medellivslängd på 82 år och är betydligt friskare högt upp i åldrarna än förr.
Om det skulle vara samma idé som förr, så skulle pensionsåldern idag vara ungefär 79 år. Kanske är det mer rimligt. Det är allt lite konstigt att fullt friska människor med huvudet på skaft och massor av erfarenhet ska göra "ingenting" på samhällets bekostnad i 15-20 år.
Ha - jag skulle vilja höra PRO gå igång på det förslaget!
Givetvis finns det andra funktioner att fylla än att förvärvsarbeta. Man kan ta hand om sin släkt, passa barnbarn, hjälpa behövande, volontärarbeta, agera rastvakt och hjälpande hand i skolor. Men hur många gör det?
I dagens läge, när vi har en föräldrageneration som kanske inte tar så stor del i de här sakerna, blir det lite snett. De golfar och åker på resor i stället. Eller flyttar till Spanien. Och det är vi som yrkesarbetar som får betala notan.
Jag vet inte om jag är beredd att betala för 15 års golfande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar