En kopia är alltid en kopia

Märkligt.
Nu är det andra gången det händer.

Jag skriver om något här på bloggen, och en vecka senare skriver en viss kåsör i lokaltidningen om exakt samma sak.

Och då handlar det inte om något aktuellt samhällsfenomen, utan helt andra iakttagelser.

Första gången tänkte jag "Så roligt, hon tänker precis som jag!". Andra gången tänker jag "hmmmm...". Kanske är det bara en slump. Vi råkar bara gå i samma fotspår på det kollektiva medvetandets vind och hitta precis samma saker. Det KAN vara så.

Eller så är det ett medvetet kopierande. I så fall är jag smickrad! Det är ju det bästa beröm man kan få.

Och jag har aldrig varit orolig för kopierandet. I min förra värld, dansvärlden, hände det ju hela tiden. Jag gjorde en koreografi (skyddad enligt upphovsrättslagen), som jag sedan såg i tre versioner på olika ställen - elever och andra aktörer på marknaden "lånade".

Andra blev upprörda. Jag skrattade.
För kopian kommer ju för det första efter. Medan de håller på och försöker göra likadant som jag, är jag ju redan vidare till nästa grej. För det andra vet ju alla som är något att räkna med vem som gjorde det först. För det tredje är en kopia alltid sämre än originalet.

Så: Hur som helst, spelar det ingen roll.
Antingen är det smicker (som hon i och för sig får betalt för, men inte jag) eller också är det bara en märklig slump. Och i det senare fallet är det ju jätteroligt!