Nollornas årtionde

Snart är det över: Nollornas årtionde.

Länge har det premierats att vara en nolla. Människor med stort munväder men utan substans har fått fina jobb, höga politiska poster och mycket makt. De har tillsatt kommittéer med andra nollor - kompetent folk hade ju fått dem att se dåliga ut - och tagit beslut som bara gynnar dem själva.

Nollorna har varken kapacitet eller vilja att göra något gott för någon annan.

Kännetecknande för nollor är att de har en bild av sig själva som värda lite mer. De tycker att deras person i sig är tillräcklig för befordran eller högre lön, de är bra på att slå på trumma för sig själva - men saknar substans. Och de är rädda. För att andra, bättre och smartare personer ska ta deras jobb. För att misslyckas. För att bli genomskådade. De sprider rädsla och misstro omkring sig, söndrar och härskar.

De har funnits överallt. På TV, i artistvärlden, i politiken, på arbetsplatsen... Kompetenta, intelligenta och goda människor har fått stå tillbaka för dem, har inte haft en möjlighet att ta sig fram, eftersom nollor lyfter fram andra nollor.

Trenden började på 80-talet, men fick extra kraft av alla nollor i siffran 2000.
Outhärdligt.

Kanske kan vi skylla på århundrade-dekadens. Varje gång ett århundrade håller på att ta slut, gör vi människor dekadenta och dumma saker - som om världens undergång var nära. Och det är verkligen dekadent och trotsigt att låta nollor bestämma...

Nu vänder vinden. Det börjar löna sig att vara kompetent, vänlig och tänkande.
2011 börjar det nya.