Varför finns det folk som luktar illa? Jag menar inte bara lite svett, dålig andedräkt eller någon enstaka fis, utan riktigt illa?
På tåget upp till Karlstad var en konduktör som luktade så illa att man ofrivilligt studsade till. Han luktade gammal svettgubbe, fast han var ung. Instängt, ovädrat, svett som inte duschat på en vecka - gammal svettgubbe, helt enkelt. Så märkligt! En kille i 30-årsåldern. Genast tänkte jag: Gamla föräldrar, enda barnet, bor säkert hemma fortfarande, originalinredningen från 60-talet kvar.
Senare, på stationen i Örebro, kände jag en ny mänsklig odör. Den blev starkare och starkare, jag var tvungen att vända mig om och kolla. Såklart! Två uteliggar-gubbar med långt skägg. De luktade kiss, sprit, svett och otvättade kläder. Helt klart i det skicket, att om man tar in dem på sjukhus och tvättar dem, dör de. Jo, på riktigt! Huden är inte van vid att vara ren, och huden andas, så de dör faktiskt av en överdos av syre.
Tänk att det fortfarande finns människor som luktar riktigt illa. Varför? Det fanns ju någon anledning förr i tiden, när man var tvungen att gå ut och hacka upp en vak för att få upp lite sjövatten att blaska sig med. (Ja, vintertid i alla fall.) Eller när vattnet inte rann till så fort i brunnen, så man utfordrade djuren först och fick se om det räckte till tvätt av människorna. Men idag? Det är märkligt.
Jag kämpar ständigt mot min vilja att duscha. Det är så härligt - men alltför ofta är inte bra, jag har för känslig hud. Blir torr och kliig. Att folk väljer bort duschen är för mig obegripligt. Även i de mest besvärliga omständigheter, lyckas jag minsann tvätta mig. Hela kroppen går att fixa i ett handfat, med eller utan tvättlapp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar