Hörde två tjugoåringar i en skobutik i Stockholm. De föreställde butikssäljare... Butiken i sig var ungefär så stor som mitt badrum, en holk på Drottninggatan.
Skorna var delvis fint uppställda. I alla fall de som stod på hyllorna. Sedan stod det en pall med kartonger där fler skor liksom vällde upp. Ett sammelsurium av diverse skor, lite märkligt placerade mitt i entrén. Fördomsfullt nog kändes det som om tjejerna i butiken var ansvariga för just den delen av butiksdekorationen...
De två "säljarna" tog ingen som helst notis om kunderna. De stod och pratade om privata saker. Högt och ljudligt, utan att skämmas. Exakt vad de pratade om framgick inte, eftersom konversationen var totalt obegriplig.
– Ja ba... Ah. Du ba... Nä.
– Ha ha ha!
– Ja ba... Du? Du ba... A.
– Ha ha ha - ja veeeet!
– Ja ba... Va? Du ba... Jo.
– Ha ha ha...
– Ja ba... Näe? Du ba... Vet inte.
– Ha ha ha. Fan va kul!
Eh... Ja...
Jag kände mig oerhört gammal. Dessutom kunde jag inte låta bli att undra: Visste de hur dumma de lät? Och hade de verkligen så dåligt betalt, så att de inte ville göra sitt jobb?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar