Det lätta sättet är inte alltid det roligaste.
I många år försökte jag göra allt på det smidigaste, enklaste och lättaste sättet. Detta för att jag helt enkelt hade tidsbrist.
Mitt mål var alltid att gena, kapa minuter och effektivisera - lite som dagens "trendiga" management-idéer, LEAN och vad de heter.
Det blev till ett mål i sig. Ju snabbare och mindre energikrävande desto bättre.
Idag förstår jag att det var näringsbrist och stress som talade.
Nu har jag kommit på att det väldigt sällan är det effektiva som är roligt och minnesvärt. Om jag lyckas fixa frukosten på fyra minuter i stället för tio, men springer som ett torrt skinn och knappt hinner prata med min familj - är det något att stå efter? Eller om blanketten jag just fick hem för ifyllnad är genomstressad på två minuter, men ger mig ont i magen, känns det bra?
Nä. Att duka tillsammans i lugn och ro, medan man småpratar och matar katterna, det är däremot mysigt. Att dra ett djupt andetag inför blanketten och sedan läsa igenom hela innan man skriver, det är skönare.
Och varför ska jag ha som mål att göra allting fort? Det är roligare att göra allting roligt.
Kanske är det så att jag hinner MER om jag stressar. (Jag är dock tveksam till det.) Men vilken kvalitet får jag? På mitt liv, mina relationer, det jag gör? Dåligt blir det.
Jag satsar nog hellre på kvalitet än kvantitet när det gäller mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar