Det är märkligt.
Jag undrar vad jag bär på som gör mig så rädd?
I veckan kom min hyresvärd in i mitt behandlingsrum. Jag satt i telefon, men lade den åt sidan. "Jag behöver prata lite längre med dig, så jag återkommer" sa han.
Direkt drog magen ihop sig.
Vad har jag gjort nu?
Vad kan det vara som måste "pratas" om?
Ska jag bli vräkt?
Helt klart är det något obehagligt, eftersom han flackade med blicken och höll tillbaka en sanning.
Avslutade samtalet och sms-ade att han kunde komma upp. Han kommer, och frågar om det är ok att det kommer hantverkare på tisdag till mitt rum.
Paaah - det var jag som släppte ut luften ur lungorna.
Det visar sig att han upplever fläktens ljudnivå som ett problem i mitt rum (i alla fall under högsommardagarna). Det var den sanning han höll inne, och det var detta han tyckte var obehagligt. Nu var det ju inget problem, eftersom han tänker åtgärda det i höst - alltså i god tid innan nästa sommar, men som den ärliga person han är kände han att han hade fört mig lite bakom ljuset när han inte berättade detta innan jag skrev på kontraktet.
Det hade alltså ingenting med mig att göra.
Och jag måste fråga: Vad i hela fridens dar har gjort mig så strykrädd? Kan man bli sådan av att ha stränga föräldrar som är duktiga på skam- och skuld-pålägg, aldrig höjer rösten och förintar en med blicken när man gör dumt?
I så fall måste jag gå över mitt eget föräldraskap igen. Det får absolut inte hända mina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar