Teknik-panik

Jag lider av en åkomma: Teknik-panik.
Du har kanske hört talas om teknik-stress. Ta det gånger tio, så är du på min nivå.

Ex 1:
Jag sitter och bokför vid datorn, pluttar in verifikationer i lugn och ro. Plötsligt slår jag snett och det blir fel belopp. Jag försöker ångra - det går inte. Jag försöker ta bort verikfikationen - det går inte.
Paniken infinner sig...
Jag trycker på en liten, liten knapp på tangentbordet (de ser alltid så oskyldiga ut, både före och efter) - och hela årets alla verifikationer FÖRSVINNER. Bara att börja om...

Ex 2:
Jag kör bil. Plötsligt hörs något konstigt från vänstra framhjulet. Jag kör lite till, men det går inte bort. Jag stannar och går ur bilen för att kolla vad som har hänt. Allt ser helt normalt ut. Jag hoppar in igen och kör. DÅ BÖRJAR DET LUKTA BRÄNT. Rök kommer genom friskluftsintaget, jag får panik och ringer min teknikkunnige man.
Hans instruktion?
"Rör ingenting, gå ur bilen och vänta på mig. Varför händer sådant bara dig?"

Tja, det är inget konstigt alls.
Jag är bara inte teknikkompatibel.
När de som skapar teknikprylar konstruerar och testar dem, har de aldrig tänkt på hur såna som jag kommer att använda prylarna. Egentligen borde jag jobba som testare! Det hade minsann fått dem in i nya banor!

Ofta behöver jag bara komma i närheten av tekniska prylar för att de ska flippa ut. Jag lägger händerna på TV:n - den hänger sig. Jag ställer mig bredvid en CD-spelare - skivan fastnar. Jag går lugnt förbi en hushållsapparat - den kortsluter.
Tekniska saker tenderar att explodera, brinna och smälta när jag finns i rummet, det är bara att acceptera. (Ska jag försöka se det som en talang, kanske?)

Så alltid när jag ska göra något som involverar teknik så infinner sig paniken. Torr i munnen, svettig under armarna, kissnödig.

Därför är jag omåttligt stolt varenda gång som jag lyckas med något (även mediokert) teknikanvändande. Som t ex den här bloggen. Jag har byggt den själv (!) och kan använda den.

Än har den inte exploderat!