Det låter om allting i våra hem.
Datorer piper och susar, digitalboxar tjuter, skärmar surrar och sladdar brummar. Lägg till de ljud vi egentligen lyssnar på, dvs TV-filmen, telefonsamtalet, radioprogrammet, musiken eller samtalet.
Och då har jag inte ens kommit till diskmaskiner, torktumlare, tvättmaskiner och hårtorkar!
När vi kommer ut blir det ofta ännu värre. Trafikljud! Bilar som brummar, tjuter, pyser, gnisslar. Bussar och tunnelbanor som väsnas så att alla öron vill vika ihop sig och aldrig mer öppnas. Folk som pratar högt och villigt i mobiltelefoner, musik som läcker ur andras hörlurar, stoj från andra sidan gatan, olika musik i varje affär. Klirr, slammer och oväsen.
Jag blir tokig!
Det är så hårda och artificiella ljud, inte alls naturliga.
Mina öron vill bara ha vindsus, fågelkvitter, barnskratt, flugsurr, bäckens kvillrande och någon enstaka hackspett i fjärran. Då mår de bra!
Det var under min utbrändhetstid som jag förstod hur mycket ljud påverkar i alla fall mig. Jag är nu mycket uppmärksam på vad jag utsätter mina öron för, eftersom det är det i särklass mest uttröttande för mig.
Sist jag var en vecka i Stockholm var jag tvungen att ta till hård-terapi när jag kom hem. Det var raka vägen ut i skogen, sitta på en sten tills det slutade pipa och ringa i huvudet. Så jädra skönt!
När folk pratar om att stänga av TV:n på riktigt för att spara ström, tänker jag på att spara öronen. (Inte förrän man stänger av på knappen, slutar den att låta.)
Varför är öronen så känsliga?
Jag vet inte.
För att de är HÅL rätt in till hjärnan, kanske?! :)
Hur som helst: Jag ska vara försiktig med mina.
Och när jag har utsatt dem för skräp, så finns en räddning: Öronljus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar