Djuriska män?

Jag är rolig. Tyvärr oftast när jag inte förstår det själv. Visst är det alltid trevligt när man kan roa sina medmänniskor, men det känns alltid bättre när det var avsiktligt.

Härom kvällen hade vi ett litet samkväm hemma. Vi kom att prata om körslaget och Niclas Strömstedt.

– Karin har alltid sagt att han liknar en ekorre.
– Inget ont menat, svarade jag. Han har bara det där ekorrutseendet som en del män har.

Frågetecken runt omkring mig.

– Ja, den där spetsiga hakan, mörka pigga ögon och brett över kinderna. Typiskt ekorre!

Skratt.

– Jaha, vilka fler ingår i ekorr-gruppen? Johan Ulvesson?
– Nej, han är ju ljushårig! (Som den självklaraste saken i världen.)

Ny skrattexposion.

– Så ekorrar kan inte vara ljushåriga.
– Nej. Och Johan Ulvesson är en typisk åkersork.

Totalt skrattbryt. Mellan pipen klämmer en fram att hon inte ens vet hur en åkersork ser ut.

– Smalt, lite avlångt ansikte där spetsigheten går framåt, i näsans riktning. Kommunalblond och två tänder syns mest. Johan Ulvesson!

Själv är jag en elefant. Stor, lite långsam, rör mig med värdighet - och smidigare än man kan tro för min storlek!