Reiki - som att dricka solsken!

Reiki.

Första gången jag hörde talas om det, var i "tyck till"-blocket i källaren på min dansskola Steps & Stage. Där fick man skriva vad man ville, tips för andra elever eller bara klotter.

En dag stod där (ungefär):
"Jag är så tacksam för att Reiki finns. Det skulle alla dansare ha!"

Det dröjde ungefär 8 år innan jag själv stötte på reiki.
Jag var riktigt dålig. Utbränd, utmattad, blek, beige, gråtmild, svag, yr, illamående. En gammal vän kom förbi vårt hus, tog en snabb titt på mig och sa: "Så här kan du inte må, Karin."

Jag började gråta - förstås - och sa att jag inte orkade leta efter fler vägar, inte prova fler tekniker. Vännen sa att hon skulle ringa en annan vän som hade Reiki och fråga vad som kunde göras.

På den tiden var det ett projekt för mig att bara åka till stan, så jag slog det helt ur hågen. Fanns inte en chans att jag skulle orka in, gå på en behandling hos någon jag inte kände och sedan komma hem på något vis. För många intryck, för mycket investerad energi, för stor potentiell besvikelse. Den lilla energi jag hade ville jag inte spilla på ännu ett stickspår.

Men vännerna gav sig inte. Reiki-vännen ringde och bad att få bjuda mig på tre behandlingar. Jobbigt! Man kan ju inte tacka nej... Så jag tackade ja och åkte.

Efter första gången var jag fast.
Det var som att dricka solsken.
Jag blev mjukt varm och pirrig i hela kroppen, som när man lapar första vårsolen.
I en hel timme mådde jag helt bra. När jag kom ut, såg jag himlen för första gången på flera månader. Det var fantastiskt!

Jag fortsatte att gå till henne - som betalande kund - i flera månader. Så fort jag blev stark nog, åkte jag till Göteborg och lät mig initieras själv.

Sedan började jag behandla mig själv. Det är så enkelt att det är vackert.
Man ligger ner och håller händerna på sig själv, på 12 positioner på sin egen kropp, fem minuter på vardera, i en viss ordning.
När timmen har gått, är man lugn, lycklig och mår bättre.

"Varje dag minst en timme" blev mitt motto.
Jag blev en reiki-junkie.
Ingenting fick komma emellan.
Förbättringarna kom successivt. Först fick jag mer energi, blev gladare, fick livslusten tillbaka, behövde sova mindre. Sedan försvann min whiplash, mitt ryggont förbättrades, knäskadan förminskades till ett litet knäknaster...
Jag kom sakta men säkert tillbaka i matchen.

Ett drygt år efter min initiering till steg 1, gick jag steg 2.
Det innebär att man kan sända reiki, till sig själv eller andra. Det är fantastiskt! Nu kan jag skicka reiki till mig själv en kvart, och det motsvarar nästan 3 heltimmar "vanlig" reiki.

Jag är så tacksam för att reiki har kommit in i mitt liv. Det är en gåva, en ynnest.

Är du intresserad?
Kolla in reikinetwork.se!