Fotbollsnördar

Jag gifte mig med en musiker. Det var ett medvetet val. Så här resonerade jag: Hellre musiknörd än idrottsnörd.

Det värsta jag kunde tänka mig var en kille som satt och kollade på tipsextra i flera timmar på helgen. Eller som var tvungen att följa varenda tävling i varje OS/VM/Allsvenska eller vad det nu kan vara.

Jag är nämligen helt ointresserad av sport.
Nej, det blev fel: Jag är helt ointresserad av att TITTA på sport. Att utföra själv är kul!

Så något tråkigare än att genomlida en fotbollsmatch på TV kan jag inte komma på. För mig är det värre än testbilden. Och att titta på färg som torkar är ju rena festen jämförelsevis!

Så jag valde att stå ut med diverse musikprogram i stället. Later with Jools, konserter, Live from Abbey road, London Live - jag har sett allt. Det har varit lärorikt och praktiskt för mig som håller på med dans, men roligt tycker jag faktiskt inte att det är. Någon enstaka gång hittar jag något jag gillar på riktigt, och då piggnar jag till. Annars gör jag lite annat under tiden, skriver eller bokför eller sms-ar. Det är i alla fall klart uthärdligt - och långt ifrån så trist som sport.

Min make har - som planerat - hållit sig borta från sportevenemangen på TV. Det är en av de saker med honom som jag skattar högt. Så döm om min förvåning när han tankar hem ett tennisspel och ett fotbollsspel i sin iPhone.

Hmmm...
– Hur tänkte du nu? undrade jag.
– Tänkte det kunde vara kul för Sonen, svarade han.

Och jag lät mig luras.
Det började med att de spelade varannat spel. Sedan fick jag tanka hem spelet på min, så att de kunde spela mot varandra. Därefter var de förlorade...

Kväll efter kväll sitter de bredvid varandra och glor på sina miniskärmar. Det pratas passningar och snygga mål vid frukostbordet, de dryftar spelarköp och övergångar till andra lag. De har blivit fotbollsnördar!

Det allra värsta är att de inte är så vassa.
Hör på den här upphetsade konversationen i TV-soffan:

- Men Sonen, vad gör du?
- Vad då gör, jag försöker göra mål!
- Men vilka är du?
- Jag är Frankrike!
- Det är ju jag med.
- Vilket Frankrike är du?
- Dem med röda tröjor.
- Det är ju jag med!
- Så spelar vi i samma lag!
- Vem spelar vi mot, då?
- Vet inte. PASSA MIG, SONEN!

Jag suckar och himlar lite med ögonen. Inte låter det som om de har koll, direkt.
Och det var INTE det här som var dealen.

Men jag har en plan...
Härom dagen tankade jag hem spel som jag visste att Sonen skulle gilla skarpt. Jag presenterade det för honom som Ett Mycket Roligare Spel, visade på alla gadgets och specialeffekter och spännande banor.

Jag kan höra honom nu, därute i TV-rummet, helt inne i det nya spelet.
Någon virtuell fotbollsmatch är det inte tal om.
Och mannen plinkar på gitarr inne i studion.

Allt är tillbaka till normalt. Hoppas att det fortsätter så.
Kvinnlig list slår aldrig fel... :)