tisdag 6 april 2010

Lyssna på kroppen!



Våra kroppar är helt fantastiska.

Det är helt möjligt att känna vad man behöver i näringsväg.
Varje kvinna som har varit gravid vet hur det är! Man blir hysteriskt sugen på citrusfrukter, och sedan visar det sig att man har haft C-vitaminbrist. Eller så vill man bara äta korv, eftersom man har proteinbrist.

Under graviditeten får man skärpta sinnen och kroppen skriker högre. Det är därför det blir lättare att lyssna. Men tecknen finns där hela tiden!

Är du väldigt sugen på broccoli, är det antagligen något i broccoli som du behöver. I stället för att försöka lista ut vad - ät broccoli! (Krav-odlad.)

Du kan lukta dig till vad som är bra eller dåligt i kylskåpet. Redan långt innan det är surt eller mögligt, kan du känna obehag om du luktar eller smakar på mat som inte är helt fräsch. Eller om du mår dåligt efter en middag: Fundera på den mat du har ätit, en sak i taget, så kommer du känna vad som var dåligt.

Tyvärr jobbar vi hårt på att dämpa de här instinkterna. Gång efter gång kör vi över oss själva, lyssnar inte på vad vi behöver utan behandlar kroppens signaler som något som stör.

Om vi blir hungriga när det inte finns tid till riktig mat, slänger vi kanske i oss ett chokladkaka eller ett äpple. Det är inte samma sak... Kroppen sa till om MAT eftersom den behövde byggstenar till återuppbyggnad. Proteiner, fleromättade fetter, långsamma kolhyderater, fibrer, mineraler, vitaminer och spårämnen. Chokladkakan innehåller knappt något av detta. Äpplet bara lite fibrer och någon vitamin i bästa fall. Där står sedan kroppen utan allt det den behövde. Vad händer då? Det beror på. Någon kropp lägger ner verksamheten och det går varken att tänka eller jobba fysiskt. En annan kropp bryter ner de overksamma delarna för att försörja det som behövs just för tillfället. Gemensamt för båda är att kroppen inte signalerar lika gärna i fortsättningen.

Så, ta hand om dig genom att lyssna på dig själv!

2 kommentarer:

  1. Jättebra! Jag jobbar verkligen på att bli lyhörd för vad kroppen vill men det är svårt att höra. Det är så mycket brus...
    /Mi

    SvaraRadera
  2. Sant.
    Och så många måsten vi sätter upp, som styr mer än våra egentliga behov.

    SvaraRadera