När slutade man vilja ha allt?

Idag fyller Dottern 5 år. Tidigt, tidigt hördes hennes rop uppifrån våningssängen:

– Mammaaaaa! Pappaaaa!
– Ja, vad är det, svarade en rosslig mor.
– Det är min födelsedag idag. När kommer ni med paketen?
– Du får vänta tills det är morgon på riktigt. Jag kommer in med några böcker.

När sedan familjen lyckats kvickna till, gick vi alla in med sång och paket. Knappt hade vi kommit in och lagt de första paketen på sängen, förrän Dottern började slita upp pappret på det första paketet.
– Oh, en klänning, så fin!
Raskt över till nästa paket.
– Åh, ett par skor! De ska jag ha idag!
Riv, slit, ritch, ratch.
– Titta mamma, en bok. Den är jättestor!

Och så fortsatte det. I ett hiskeligt tempo öppnades alla paket. När allt var öppnat, säger hon:
– I eftermiddag när farfar kommer får jag fler paket. Jag ÄLSKAR att fylla år!

Jag upptäckte plötsligt att jag stod där med en rynka mellan ögonen och snobbigt lyftad överläpp. Det är inte fint att vara så håpen (girig, ha-galen). Min första instinkt var att dämpa henne, att få henne att förstå att det bästa med födelsedag inte är paketen och att man ska vara tacksam och ödmjuk. Men jag hejdade mig.

Vem försöker jag lura?
Visst är det paket och allas uppmärksamhet som är hela grejen med födelsedag. Vad skulle det annars vara? Tårta? Nej, det är inte så gott. Att träffa släkt och vänner? Det är oftast roligare i andra sammanhang, när det inte är så stelt och förutbestämt. Glädjen över att bli äldre? Skulle inte tro det.

Det är ju jättekul att få paket! Och jag skulle också vilja slita upp alla, om det inte var för att jag har lärt mig att vara modest. En annan anledning till att jag öppnar långsamt och noga är att det ska vara lite längre...

Jag tycker också som Dottern! Det är härligt att fylla år, att få saker och bli firad! Klart att man vill ha ALLT och PÅ EN GÅNG, den enda dagen om året då allt handlar om en själv.
Så jag tänker inte dämpa henne.
Däremot sa jag till henne att andra kan bli lite irriterade ifall man hela tiden påpekar att det är ens födelsedag, att de kanske tröttnar på att vara glada och hurra då. Hon tittade mästrande på mig och sa:

– Mamma, idag är det min dag. Då bestämmer jag. Jag bestämmer att alla ska vara glada för att jag fyller år.

Och så kan man ju också göra...