Du är inte dum - men du gör kanske dumt!

I vår familj är vi inte dumma. Aldrig någonsin säger vi vuxna det till varandra eller till barnen.

"Du är dum".
För det första är det osant. Väldigt få människor (om några) är dumma.
För det andra är det ju inte det man menar.
För det tredje är det kritik som är väldigt svår att använda konstruktivt...

Den typen av kommentarer riktar sig mot din självkänsla, den du ÄR.
Oftast bryter det bara ner dig. Kritiken riktar sig ju mot dig, din person, och den ger inte utrymme för tolkningar. ("Jag tycker att du är dum" är i så fall bättre.)

"Du gör dumt."
Så säger vi till varandra.
För visst kan det hända att man gör dumheter!
Och det behöver inte vara någon stor grej. Om du vet att du är bra och accepterad som du är, gör det inte så mycket om du gör fel.
Vi är inte det vi gör...

Eventuellt tär kritiken en smula på ditt självförtroende - men det går att reparera. Nästa gång du gör något bra, är det fixat.

Och kom ihåg att säga detsamma till dig själv!
Nästa gång det blir fel, tänk då: Oj, så dumt jag gjorde! Nästa gång ska jag göra bättre!

Tryck inte ner dig själv genom att kalla dig själv dum.
Aldrig någonsin.