Olika barn leka bäst?

När jag var liten, pratade vi ofta om hur vi ville ha det som vuxna.

Karin 10 år skulle bli 1,69 lång, ha stl 39 i skor, bo i villa och ha två barn. Helst en kille först och en tjej sedan.

Bara en sak av dessa slog in: Barnen.
Jo, vi har en av varje sort. Verkligen.

En pojke som är en lite stillsam, försiktig, långsam, eftertänksam och storsint följare.
En flicka som är en högljudd, aktiv, dumdristig, snabb, gör-först-och-tänker-sedan ledare.

En mörkhårig, en ljus.
En som bara gillar kött, en som äter potatis och sås.
En som kommer efter, en som springer före.

Ibland när jag tittar på dem tänker jag: Det är omöjligt att de kan komma från samma genuppsättning, samma familj - eller ens samma folkslag. Ibland tänker jag: Först fick den ena alla egenskaperna i ena skålen. När den andra kom, var allt slut i skål ett, så hon fick hela den andra skålen.

Man kan säga vad man vill: Det är i alla fall omväxlande!
Det kan vara lite opraktiskt. Försöka gå längre sträckor med dem är t ex omöjligt. Man har en som springer i förväg och blir påkörd av bilar, hittar egna vägar och träffar nya människor. Den andra sackar efter mer och mer, tappar bort sig i sin egen värld och blir attackerad av en hund.
Andra saker går oerhört lätt. Äta ägg, t ex. Den ena äter bara vita, den andra bara gula. Praktiskt!

Den största prövningen utsätts nog barnen för. De är så hiskeligt olika att de faktiskt har svårt att förstå varandra. Men vi har gjort det tydligt: Tänk alltid tvärtom, så förstår du ditt syskon. Tänk på vad du skulle vilja göra, och så väljer du tvärt avigt, så hamnar du rätt. Det förstår de. Och gillar! Det blir också en identitet - att vara tvärtemot.

Emma tvärtemot är lillans favoritbok. (Storebror avskyr den förstås.)
Syskonen tvärtemot finner sig ofta trivas ihop, trots allt.

Och den luttrade mamman försöker låta dem vara precis som de är.
För det är de världsbäst på!
De är perfekta i varenda detalj.

Och Karin 10 år fick ju precis som hon ville i just den här frågan.
Det vill gärna bli bra.