Att vara lagom

Jag har tröttnat på att försöka vara lagom.
Lagom snäll, lagom stor, lagom bra, lagom - allt.
Och lagom enligt andra människors måttstock.

Nähä, det är slut med det nu. Jag gillar inte lagom. Lagom är TJÅKIT som Dottern säger.

Det jag uppskattar mest i livet är det som är stort, massivt, superbra och galet. Jag gillar människor som är over the top, mycket och bländande. (Jag tycker t ex att det är underbart att vi har Carola i Sverige. Åtminstone en riktig diva!) Det tristaste jag vet är inbundna, hämmade och missunnsamma typer.

Och jag vet, jag kommer inte vinna "trevligaste kompisen/medarbetaren/släktingen"-priset. Men det är ok.
Jag tänker i stället gå in med liv och lust för att vara JAG. Det är (emellanåt) obekvämt, mycket, högljutt, långt och tungt. Ja - sån är jag! Och gillar man inte det, så går det bra att titta åt ett annat håll.

Om jag kommer att bli kallad bitch?
Självklart. Det blir alla drivna och kompetenta kvinnor. Och jag har redan kallats det i tjugo år, så varför ändra på ett vinnande koncept? ;)

Nä, lagom får va till någon annan. Inte nog med att det är TJÅKIT - det är också fördummande! Och i vår herres hage behövs alla sorter, så det skulle vara styggt att försöka vara någon annan.

Och ärligt talat: Mina försök att vara lagom gick ändå inte särskilt bra...