Småbarnstiden - så fruktansvärt TRÅKIG!

Min femåriga dotter ville leka dockor med mig. Vi brukar göra det när jag gör hushållssysslor. Då leker vi att jag är kock/tvätterska/städare/kontorist/trädgårdsmästare. Hon är mamma/doktor/dagisfröken (med 1-5 barn) som kommer och hälsar på.

Jag strök när dottern kom med en dockbäbis:

- Hej, kompis!
- Hej, svarade jag.
- Jag har ett pjoblem. Det är nämligen så, att jag ska börja jobba idag, och jag har ingen dagisplats åt mitt barn. Skulle du kunna passa henne?
- Tja, jag jobbar ju också, svarade jag. Men hon kanske kan sitta här i en babysitter och titta snällt på medan jag stryker?
- Ja, men om hon skriker är hon hungrig, behöver byta blöja eller har tråkigt. Då måste du bära henne, byta blöja, fixa mat, leka med henne eller trösta henne.

Flashback-ångest!
På en sekund var jag tillbaka till den där förskräckliga småbarnstiden.
Det var så TRÅKIGT!



Varje dag var fylld av totalt meningslösa saker som att byta 12 blöjor, torka spy, byta kläder, puréa, mata, bära, vandra planlöst med vagn, skaka tråkig skallra för rastlös minibebis, läsa meningslösa bildböcker...

Ingen enda sekund fick man läsa en intressant bok, tänka en intressant tanke, prata med intressanta människor, göra ROLIGA saker. All tid gick åt till minibebisens meningslösa liv. Så fruktansvärt tråkigt och frustrerande! En hel dag kunde gå utan att man fick göra en enda vettig sak!

Om man lyckades stjäla sig lite tid när minibebisen sov, la man den på att städa/diska/tvätta/sköta papper. Det var liksom det enda man hann med - och som kändes legitimt. Så jag började utöka den här kvoten.

Hellre står jag och stryker i 2 timmar än sitter på en filt och skakar en löjlig skallra framför minibebisen, tänkte jag och strök så noga, så noga. Det är bäst att jag hackar löken försiktigt, tänkte jag och hackade långsammare. Hänga tvätt är en konstart, tänkte jag och spanade efter den perfekta platsen för sparkbyxa nummer tolv.

Pling! Så var jag tillbaka i nutiden igen.
- Neheej du, jag tänker inte passa din lilla bebis. Det får du göra själv, eller lämna henne till någon annan. Jag jobbar här!

Dottern såg lite konfunderad ut över min något hetsiga ton.
Men hon hittade snabbt en annan lösning: Hon började jobba som dagisfröken. Och där kunde ju hennes barn gå!

Dagbarnvårdare, säkert. Om man orkar leva i minibebisland hela dygnet...