Vi måste våga gissa!

Alla forskare är alltid så fast vid formaliteter. Ytterst få vågar kasta sig ut och leka med tankar, allt måste bevisas innan man ens pratar om det.

Vilket feg-kör!
Det blir ju inga stora upptäckter på det viset, det fattar vem som helst.
Tror ni att Einstein satt och vägde och mätte tills han kom fram till relativitetsteorin? Nej, han bara antog att det måste vara på ungefär det här viset, och sedan räknade han i 15 år tills han fick fram en formel.

Man måste börja med inspirerade gissningar först!
Det är kreativt.
Att bevisa, väga, mäta, skriva formler är administrativt och strukturellt.
Det är olika centra i hjärnan!

Och aldrig mötas de två...
Jo, i teorin - men rent praktiskt, i hjärnan, är det faktiskt två helt olika kopplingar. Antingen är man kreativ eller strukturerad. I bästa fall kan man växla fort däremellan, så det sker en växelverkan.

När vi är kreativa, inspirerade, sätter vi inga gränser. Då "spånar" vi, är helt öppna i sinnet och ser möjligheter i allt.
Sedan, när vi ska få ner saker på papper och hitta praktiska lösningar, tar vi ner idéerna på en helt annan nivå. Kanske blir det inte riktigt som vi drömde, men det blir funktionellt.

Därför är det viktigt att hålla drömmarna högt.
Annars blir det en tummetott.

En spännande forskare vid namn Erwin Schrödinger har sagt (ungefär): Vi forskare måste våga göra bort oss, blanda fakta med teorier. Om vi bara forskar om fakta, får vi bara de svar vi förväntar oss, de svar som våra mätinstrument ger utslag för.

Så sant!
Och så modigt.
Det är inte många som vågar sticka ut hakan i forskningssamhället och säga det...