Det var faktiskt roligt, det där att vara snygg.
Jag upplevde det under några (alltför korta) år i min unga vuxentid.
Då var jag på topp, vältränad och deffad, passade i alla snygga kläder, vågade mycket, ägde världen och skrattade hela vägen till sängen. Jag fick mycket uppskattning och många oanständiga förslag. Det var rätt najs.
Ärligt talat tror jag att det spelade roll också för att det gick så bra för mig yrkesmässigt, men det får man inte säga. Fast jag tror att jag hade det lättare då, än jag skulle haft till exempel nu. Fler tror på vad man säger när man är peppig och snygg, och många gubbar bestämmer över pengar...
Jag kan sakna det där.
När jag var yngre, drömde jag om att kunna vända huvuden på gatan. Då hade jag tandställning och glasögon och var hämmad, men jag bidade min tid... Med tänderna i ordning och lite jävlar anamma kommer man långt! Och en söt stjärt gör också sitt till.
Och det blev så. Killar flirtade och visslade och hejjade. Jag älskade det! Men jag blev aldrig stor på det, så där som vissa tjejer. Jag flirtade och hejjade tillbaka, eller log. Det var ju mysigt! Och hyfsat oskyldigt.
Nu för tiden syns jag inte, åtminstone inte på det sättet. Idag glor folk i och för sig lika mycket. När jag går Storgatan fram i Växjö, kan jag se hur folk tittar fundersamt på mig (både kvinnor och män). Jag brukar titta frågande tillbaka, tänker att de kanske vill be om en vägbeskrivning eller något, men då brukar de vika bort sin blick. Vet inte riktigt varför de tittar - så konstig ser jag ju inte ut, tycker jag. Och det syns väl inte att jag är jättekonstig inuti? :) Till och med i Stockholm glor folk på mig - med förundran. Jag har inte listat ut riktigt varför. Det är i alla fall inte de där oförställda snyggingblickarna, så mycket kan jag säga.
Det är lite trist. Jag funderar på vad en kvinna i min ålder ska behöva göra för att bli uppmärksammad på det där trevliga, ytliga och obekymrade sättet. Tyvärr tror jag att jag finner svaret i hur kvinnor på konferens och kick off uppför sig: Gapigt, klistrigt och billigt. Känns inte riktigt bekvämt för mig...
Nåväl. Det var kul så länge det varade.
Och jag har i alla fall varit med om det!
Även om det var läääänge sedan...
Jag är helt övertygad övar att om folk tittar lite extra på dig är det för att du är en färgstark och mycket vacker kvinna som vågar ta plats - och då menar jag inte bara fysiskt. Du har pondus och en vacker hållning. Och du ser alltid glad ut. En människa som lyser upp och sprider glädje helt enkelt. Du ser genuint trevlig ut!
SvaraRaderaÅåååh - så rar du är!!!
SvaraRaderaDet ska jag tänka nästa gång någon glor, och le lite mot dem på försök, i stället för att kolla om det hänger toapapper ut bak från mina byxor...
Du är fortfarande snygg, vältränad och skrattar ofta - inte bara till sängen tror jag :-) Inte illa pinkat för en tjej som liksom jag närmar sig medelåldern (visst är det konstigt att ta detta ord i sin mun, har alltid varit något för dem som är 20 år äldre). Sov gott! /Camilla
SvaraRaderainstämmer helt i vad Kristina skrev. Klart de tittar på dig för att du ÄR någon att titta på! Och vad är att vara snygg? Är det att ha ansiktet i perfekt symetri? (eller stavas det med två m..)? Snygghet kommer från hur man mår och hur man ser på sig själv. De tittar bort för de är generade att de tittar. Inte för nåt annat. Typiskt "svenskt" bara:-)
SvaraRaderaJag går stärkt vidare på Storgatan... :) Tack alla!
SvaraRadera