Mässbesökare

Ha ha, vilka roliga människor det finns!

Här har jag stått i två dagar på en mässa, Villa- och Hälsomässan, och tittat på folk. Man upphör aldrig att förundras...

Jag tänker att man går på mässa frivilligt. Det är något man gör på sin fritid, för att man är intresserad. Därför skulle man ju kunna tro att folk är glada, positiva, nyfikna och öppna.

Men nej.
Det hör faktiskt inte till vanligheten.
En större samling surkart har jag sällan stött på! :)

Man kan inte annat än att le...

Lite olika typer:
Medsläpet – frugan har bestämt att detta är lördagsnöjet. Själv skulle gubben hellre sitta i soffan och titta på Tipsextra.
Den mysko – smyger runt och titta på folk och saker i ena ögonvrån. Verkar tycka att det är oerhört farligt med ögonkontakt. Och gubevare oss om någon skulle prata med stackaren!
De förskräckta – ofta två damer som går mitt i gången och oroar sig för att de ska bli påhoppade. Vågar inte gå fram till någon monter, för att de inte ska bli pålurade något. Eller pratade med. Det är ju så svårt att säga nej...
Mysfamiljen – glider runt med barnvagn och tittar lite förstrött på allt. Förhoppningen är egentligen att träffa lite folk som de känner, prata och ha en lugn och kul stund tillsammans. Mässa? Ja, ja, men jag kollar bara.
Villamannen – hade inte uppfattade att det också var en hälsomässa. Finns det inga motorsågar och tuffa verktyg, är det helt ointressant.
Den skeptiska – vet att mässförsäljare är riktiga krämare. Bäst att utgå ifrån att allt är båg och att alla är oärliga på något sätt.

De genuint intresserade finns också, de som uppför sig som jag (i min enfald) trodde att en mässbesökare skulle göra. Frågar, tittar, undrar, jämför, pratar, läser... Jo, nog finns de alltid. Men ärligt talat: De är i huvudsak utställare från någon annan monter!