Serviceyrken - inte för alla

Vi är olika. En del är morgonpigga, andra är nattsuddare. Somliga älskar hästar, andra är rädda för alla djur.

Därmed är det bara naturligt att vi passar för olika jobb.

Det är till exempel inte alla som passar för serviceyrken. Om man har som grundinställning att folk är idioter med orimliga krav, så kanske man ska satsa på en karriär vid löpande bandet, eller som kronofogde eller så. Inte expedit eller servitör.

Servitriser som ser besvärade ut när man vinkar dem till sig kan ju inte ha det lätt. Eller expediten i klädaffären som tycker att det är jobbigt att hänga undan ett plagg en timme.

Och jag kan inte låta bli att undra: Varför har de gjort det yrkesvalet?
Eller har de inte valt, har det bara blitt?
Kanske kunde de inte få något annat jobb.

En annan fundering: Hur lyckades de lura sig förbi anställningsintervjun? Satt de och blåljög, eller är denna motvilja mot själva essensen i yrket – service – något som har vuxit fram successivt?

När folk i serviceyrken beter sig så motvilligt, kan jag inte låta bli. Jag lutar mig fram och säger:
– Det finns andra jobb, vet du. Du behöver inte jobba här om du inte trivs.
Så ler jag coachande, blinkar med ögat och går lugnt därifrån.