En försvunnen kunskap, det där med att hälsa på och småprata med främlingar. Man gör ju inte det längre.
Under semestern var jag och maken på promenad. Vi gick på en liten skogsväg längs havet. Mitt i skogen öppnade terrängen upp sig till en liten bad- och båtplats. Där stod en äldre man och torkade sig efter sitt kvällsbad.
Vi nickade till honom och log så där lite lagom. Han, däremot, sa:
- Trevlig kväll! Och vilken tur att regnet gav med sig.
- Eermhm, svarade vi, lätt överraskade, men lyckades väl haspla ur oss något hyfsat artigt.
Sedan uppstod en tryckande tystnad som jag försökte fylla med ett vänligt leende.
Efteråt pratade jag och maken om det. Tänk, vad annorlunda det kändes! Så välkomnande, vänligt och socialt. Plötsligt var vi inte längre turister som inkräktade på de bofastas område, utan tillhöriga.
Helt klart något vi borde jobba upp igen, i Sverige.
Konsten att kallprata med främlingar.
Skulle definitivt göra samhället varmare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar