fredag 8 oktober 2010

Vad är en svensk?

Det gör mig upprörd när människor inte förstår invandringens positiva effekter i vårt land. Och när de inte kan sin historia!

Den amerikanske forskaren Steve Olson, (Mapping human history), visar att om man backar 20 generationer tillbaka, dvs ungefär 500 år, har varje individ över en miljon anfäder. Därför är det nästan omöjligt att tala om en enskild härstamning över huvud taget.

I världen finns sju olika folkstammar. Sju genetiska grenar på vårt mänskliga träd. Denne amerikanske forskare har med hjälp av DNA från hundratusentals människor runt om i världen fastställt detta. I Sverige finns dels många av den sjunde grenen, som kallas skandinaviska grenen. Det är ättlingarna från det folk som tros ha vandrat över den sibiriska stäppen (tundran) med sina hästar som följeslagare. De drack hästmjölk för att överleva och skandinaver har därför större mjölktolerans i vuxen ålder än övriga folkstammar. Men vi är mycket uppblandade.

Ändå finns det alltså människor som tror att det finns något som heter "svenskar".
Det tycker jag är roligt. Vi har ju haft olika invandringar i det här landet så länge som det har funnits. Det har befolkats i olika omgångar av folk från norr och från söder. Redan vikingarna värvade arbetskraft (trälar) från England, Turkiet och Frankrike. Och redan då blandades det "svenska" blodet när trälarna födde barn med gårdsägarna. Sedan kom kristendomens förkämpar från Frankrike och Italien. Tyska hansan förde med sig stora delar av sitt språk, samt adel och hantverkare. Vallonerna, hantverkande Belgare, var en invandrad arbetskraft på 1600-talet.

När jag var liten, berättade min far för mig att vi minsann hade vallonblod i våra ådror. De hade mörkt hår och blå ögon, sa pappa. Det stämde ju rätt bra med hur vi ser ut. Sedan började pappa släktforska. Han har grävt sig ner ända till 1600-talet tror jag, utan att hitta en enda vallon. Det är roligt!

Svenska gener.
Som sagt, vi är idag så uppblandade att det knappt går att härleda någons ursprung. Jag tänker också på stackars missledda Hitler, som var åttondelsjude. I smyg. Eller Jamie Oliver, den helengelska stjärnkocken med sitt blonda hår och läspande engelska som är fjärdedels afrikan/svart. Vad jag förstår är genetik en fullständigt opålitlig vetenskap. Ingen vet varför vissa saker slår igenom. Grundtanken är väl att de saker som är bra för rasens fortlevnad ska slå ut de andra. I så fall undrar jag varför bruna ögon, synfel och trollöron (veck/gupp på ytterörat) är bättre? Alla de sakerna slår igenom stenhårt.

Ett svenskt utseende.
Jag tycker att det är så fånigt. Varför skulle utseendet kunna avgöra varifrån man kommer? Om man tittar på mig, tänker man nog inte spontant: Oh, vilket svenskt utseende! Ändå är jag ursvensk, tydligen. Min man, däremot, ser väldigt svensk ut. Det skulle inte förvåna mig om han har helt annat blod i sina ådror. Och hur ser våra barn ut? En rödhårig med klarblå ögon och illvit hud, en med mässingsbrunt hår, olivfärgad hud och gröna ögon. Vi ser ju inte ens ut att vara släkt med varandra! Hur kan man då prata om ett svenskt utseende?

En svensk kultur.
Jomen, det finns ju! Så klart. Men en kultur är ju något man lär sig, någon man socialiseras in i. Det handlar ju inte om gener eller uppväxt. Vill jag, så kan jag lära mig allt om boliviansk kultur och försöka smälta in i det sammanhanget. Vår svenska kultur ska vi absolut vårda. Men vi måste också förstå att de renodlade kulturyttringarnas tid är förbi, i och med internet och andra typer av kommunikation. Förr, när man som längst åkte fyra mil från hembyn under sin livstid, var det liksom lättare att hålla sig utan inblandning från andra kulturer...

Vi lever idag i en värld som är en smältdegel. Det är antagligen det allra bästa som kan hända för mänskligheten. Om vi förstår varandra bättre, tar vi bättre hand om varandra. Men kunskap om egenarten/särarten är också viktig! Det första handlar om kommunikation och empati, det andra om identitet.

Jag tänker att de som är rasister måste vara väldigt osäkra på sig själva när de är så rädda för andra kulturer och identiteter.

1 kommentar:

  1. Jag ság " Me name is Khan". Lite barnslig i mellan át. Fast jag tycker att budskapet var vackert och tankvärt. Rekommenderar den!

    SvaraRadera