Att ta betalt

Prylar kostar. Resor kostar. Hus kostar. Inredning kostar.
Alla betalar mer eller mindre glatt räkningarna utan att ifrågasätta.

Att lägga pengar på sitt välmående däremot, tar emot.
Vitaminer, behandlingar, föreläsningar, självutveckling, terapeuter - varför ska det vara så billigt?

För det är det, i jämförelse med prylarna. En akupunktör lägger en timme av sin tid på dig. Hon har dessutom investerat åtskilliga timmar och pengar på sin utbildning, har en fin lokal, en bänk och utrustning. Hörde om en kvinna som tog 300 kr för en behandling - "för annars har inte folk råd".

Galet!
– Då måste du ju ta emot tre åt gången för att få kostnadstäckning, sa jag.
– Jag vet, sa hon.

300 kr för en timme, innebär 240 kr efter moms. Kanske har hon ca 100 kr i omkostnader på varje behandling för hyra, el, studier, reklam m m. Då återstår 140 kr. Efter egenavgifter har hon 100 kr i bruttolön kvar, dvs knappt 70 kr i plånboken. För en timmes arbete!

Och då ska man tänka på att hon inte kan jobba 8 timmar med behandlingar (alla tider är inte attraktiva, det är svårt att få sådan beläggning och man orkar kanske inte ta emot 8 personer varje dag), varje besök kräver för- och efterarbete motsvarande åtminstone 15 min och att hon inte har någon buffert alls för om hon blir sjuk.

Det är galet.
Hon står och idkar välgörenhet.
Varför?
För att hon är en så god människa?

Men i så fall, varför kräver vi inte av stoltillverkaren eller rörmokaren att de ska vara goda människor och ge oss lite av deras tid och kunskap gratis?

Hälsa och välmående borde ju vara vår första prioritet. Att vi prutar på dessa områden, tror jag för min del beror mycket på att det är traditionellt kvinnliga yrken.

Det är Florence Nightingale all over again.