Under maratonloppet i Stockholm 1912 försvann det en deltagare, en japan. Arrangörerna hade inte koll på honom, så han blev "japanen som försvann".
Det roliga är att någon letade upp honom långt senare, för att få en förklaring. Vad som hade hänt var följande:
Han blev trött och bestämde sig för att bryta. Lämpligt nog vid en villaträdgård, där han blev bjuden på fika. Så småningom fick han låna en kostym och åka tillbaka till Stockholm.
Man lät honom slutföra loppet. Han gick i mål efter 54 år, 8 månader, 6 dagar, 8 timmar, 32 minuter och 20 sekunder.
Detta är tänkvärt av flera anledningar.
1 Ett typexempel på hur byråkrati kan gå fel.
2 Förr i tiden var sport skoj, inte blodigt allvar.
3 Det viktiga är inte alltid resultatet, utan resan i sig.
4 Det finns roliga människor med humor!
Läs om japanen som försvann:
http://www.sydsvenskan.se/sport/article358905/Japanen-som-forsvann.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar