Naturvetenskapen är EN synvinkel!

– Jag tycker att det naturvetenskapliga synsättet är omodernt.
Den repliken skulle jag vilja droppa på en släktmiddag.

Herregud. Jag kan se scenariot framför mig. Pappas ögon skulle nästan poppa ut ur sina hålor, lillsyrran skulle få en hostattack och svågern bli högröd i ansiktet.

De är nämligen barn av sin tid: Den naturvetenskapliga tidsåldern.
Jag är barn av framtiden och vet att det finns olika sätt och synvinklar.

Vissa saker går att väga och mäta. De passar fint i staplar och tabeller, går att testa och testa om, man kan generalisera resultaten och dra underbyggda slutsatser.

Andra saker passar inte alls för det.
Känslor, t ex, passar dåligt i den naturvetenskapliga forskningstraditionen. De går inte att mäta och väga. Dessutom är det ganska ointressant att generalisera känslor. Det intressanta är ju den subjektiva upplevelsen, inte hur många som tycker likadant. Krångligt, tycker naturvetarna. Mina släktingar har löst det genom att inte kännas vid några känslor.

En annan sak man måste komma ihåg är att naturvetenskapen är i utveckling. Just nu kan man inte mäta Chi (kroppsenergi), eller beskriva hur man kan läsa tankar eller tala med andar, men det är på gång. Det handlar om att utveckla metoder och mätverktyg.

Sverige är dock hopplöst efter i detta. I Australien, Tyskland, Schweiz, Storbritannien, Japan och USA är det här en ständigt växande forkningssektor, men här hemma ser man detta som flum och något för sökande tokskallar.

Synd...

Jag tänker också att vi helt har åsidosatt trons betydelse. Religion, mysticism och livsåskådningar, ger människor fullständigt hållbara förklaringar till livet och skeenden. Vi i det sekulariserade Sverige fnyser åt sådana människor, eftersom de är obildade fanatiker. Men det är ju bara ur naturvetenskaplig synvinkel! De troende tycker ju likadant om teoretikerna.

Det vore fint om naturvetare och andra teoretiker insåg att deras förklaringsmodeller och synsätt inte är allenarådande.
Kliv ner från era höga hästar, öppna era sinnen och erkänn era begränsningar! Först då kan vi börja lära av varandra.