Rasism och förföljelse

Pratade med en vän om rasism, om hur värdeladdade ord kan vara.

Neger.
För mig är det ett av barndomens ord, ett alldeles ofarligt ord.
(Stod överst på önskelistan - jag ville bli det - och så ville jag ha en storebror. Det hände inte, någotdera.)
Har förstått att det är laddat nu, framför allt i USA. Men hur laddat, kan jag – som aldrig har varken utsatts för eller deltagit i rasism – inte förstå.

Blatte.
För mig ett kärleksfullt ord. Brukade kalla mina sydlänska pojkvänner och mig själv för blattar. Lite besläktat med spagge (gäller bara italienare). Roliga ord, inte ont menade.

Svartskalle.
Ett förfärligt ord i mina öron. Verkligen nedlåtande.
Är fortfarande förfärad av att det finns ett hårfärgningsmedel med det namnet (Schwartzkopf).

Inser i konversationen att det är svårt att förstå om man inte har varit med. Hur kan det vara så hemskt att höra ordet "neger"? Funderar på hur mycket av det svarta amerikanska arvet som har spillt över även hit, till lilla Sverige. Har vi upplevt sådana hemskheter som där borta? Eller har vi bara tagit till oss smärtan därifrån?

Tänker att vi alla möter fördomar. Jag möter dagligen fördomar mot Stockholmare, eftersom jag inte har småländsk dialekt. "Du är ju trevlig fast du är Stockholmare", säger folk efter att jag har känt dem i tre år. Därför måste jag alltid vara övertrevlig och tillmötesgående och extra ödmjuk, om jag ska accepteras snabbt.

Tänker också att vi i vår familj hade fler fördomar mot skåningar och obildade än mot jugoslaver, afrikaner, ryssar, fransmän eller kineser.

Funderar vidare på andra fördomar som jag själv möter. Mitt största - upplevda - hinder är faktiskt att vara kvinna. Kvinna och stark, att bryta mot konventionerna. Så tänker jag på hur det skulle vara att bli öppet och upprepat förolämpad för att jag är kvinna.

Då förstår jag.

Så arg som jag blir av bara tanken, så arg var min vän av ordet "neger". Jag som är stolt över att vara kvinna, som tycker att kvinnor är bra på alla sätt, som varken kan eller vill låta bli att vara kvinna. Om några människor eller grupper i samhället envisades med att använda ordet kvinna nedlåtande och till och med misshandlade mig medan ordet skreks åt mig - då skulle jag också bli svart i ögonen, då skulle ordet "kvinna" också bli infekterat för mig.

Men det är fel!
"Kvinna" är mitt ord. "Kvinna" är ett vackert ord. "Kvinna" är något som borde sjungas och delas, leva och njuta.

Jag vet inte om jag skulle ta avstånd från ordet i sig, som det har skett med somliga av orden ovan, men jag förstår ilskan.

Lärdom: Man förstår inte en annan förrän man har gått en mil i deras skor.
Men alla ord som förljugits och förödmjukats borde tas tillbaka. De borde få stå för det positiva, det vackra och det tillåtande.