Mönsterintollerant

Det gör ont i mina ögon.
På riktigt.

Jo, riktigt värker gör det när jag tittar på vissa mönster. Speciellt tapeter har jag väldiga problem med. När det är småmönstrat och alltför regelbundet, då börjar tapeten liksom leva framför mig. Den krumbuktar och snurrar och snor, så jag blir alldeles yr. Och så börjar det värka bakom ögongloberna.

Samma sak med telefonkataloger. Det är alldeles för raka rader med alldeles för små bokstäver. Då liksom krampar ögonen och så måste jag blunda. Annars mår jag illa och faller. Enda sättet att överleva telefonkataloger är att ha ett rakt, vitt papper till hands och så långsamt dra det ner längs med kolumnerna. Då klarar jag det om jag andas djupt.

Idag har jag en skjorta på mig som är jätteskön och fin. Tyvärr är den smalrandig. Det är också ett omöjligt mönster för mig, så jag kan inte titta mig själv i spegeln (utom jättenära). Dessutom har jag haft stora problem idag - just nu t ex - för att jag ser skjortan i mitt vidvinkelseende när jag skriver på datorn. (Buktar ju ut en del över brösten...) Där ljuset fångar skjortan, börjar det chocka. Det är som ett epilepsianfall som pågår stillsamt. Gör vansinnigt ont i huvudet och bakom ögonen. Räddningen är att lägga handen på tuttarna och platta ner/dölja mönstret.

JA, det här är anledningen till att vi inte har några mönstrade tapeter.
Nej, jag är inte galen. Min son har samma problem. Ögonen tåras på honom och så måste han blunda. DET GÖR ONT! skriker han, JAG KAN INTE SE!
Jag vet precis hur det känns.
Men man överlever.
Och slätmålade väggar är också fint!