Musikvideo - en märklig konstart

Det är faktiskt inte för att jag är gammal. Nej, så här har jag tyckt sedan jag var tonåring:

Jag förstår inte alls konstformen musikvideo.

Så fort jag försöker titta på musikvideos, tappar jag koncentrationen direkt och blir aggressiv. Om det beror på att bildspråket är för snabbt, för att det är för mycket effekter eller något annat vet jag inte. Något ilsket aktiveras i alla fall i min hjärna och jag vänder bort blicken snarast möjligt i ren självbevarelsedrift.

Närbild stjärna som sjunger med jättestora munrörelser.
Snabbt klipp: Dansare i siluett.
Snabbt klipp: Stjärna i vatten, splish splash, stänk i hela bilden.
Effekter: Blixtar.
Snabbt klipp: Stjärna i supernärbild, ögon förstorade.
Snabbt klipp: Närbild dansares fötter.
Effekter: Blinkande bilder, omöjligt att se vad det är.
Snabbt klipp: Stjärna framför jordglob, ålar och viftar med armarna.

WHAT?
Jag fattar ingenting.

Några få tilltalar mig. Det är när de har gjort en riktig film, med en handling (som inte hackas upp av en massa andra bilder) eller har ett väldigt stillsamt bildspråk.

Min man älskar att sitta och slöglo på musikvideos. Mina barn också.
Men jag överlever inte ens i två minuter.
Tur att man kan krypa in bakom datorskärmen... :)