Dansbandskampen

Är det på skoj?
En gigantisk sketch, där publiken är skämtet.

För det kan väl inte vara på allvar?

Jag får rysningar. Klämkäckt, superhurtigt och väldigt talanglöst kan jag sammanfatta mitt intryck. Å andra sidan har jag bara sett fem minuter. Mer än så och jag hade fått opereras för imploderad hjärna.

Vad hände?
När blev dansband inne?
Och vilka är de som lyssnar?

Jag ser ju att det är unga människor i publiken. Vilka är de? Varför lyssnar de på musik som redan var gubbig på 80-talet? Smörig, smetig, förutsägbar, pinsamt enkel. Det är liksom musikens Euroshopper: Ingen kvalitet, massproducerat, säljs överallt. Om dansbandsmusik är genmodifierad vet jag inte, men jag har mina misstankar.

Och dansband verkar det ju finnas hur många som helst. Halvkompetenta musiker som kompar sångglada frontfigurer med glassiga leenden.

Nej, det är för mig en gåta.
Jag tror på fullt allvar att jag inte känner en enda människa som lyssnar på dansbandsmusik.
Ta mig inte ur den villfarelsen, är ni snälla!