Jag läste en boook...

Ibland tappar man sugen en liten smula. Det hände mig häromdagen när jag läste vad som skulle vara en utvecklande och upplyftande bok.

Jag vet inte vad det är med sådana böcker - de får oftast motsatt effekt på mig. Inte känner jag mig upplyft och upplyst, inte. Nej, oftast tycker jag de är stolpiga, flummiga, självklara och svårlästa.

Just den här boken handlade om olika kroppstyper. Hur vi med tjocka magar bär "förödmjukelsens tecken" och så vidare.

Jag läste och läste. Det fanns fem eller sex olika kroppstyper, som alla var resultatet av olika sår. De beskrevs noga; vilka ord personer av den typen gärna använder, beteenden, sjukdomar.

Jag tyckte jag passade in på alla.

Är jag så totalt fucked up att jag bär alla sår inom mig? Min kropp är då ett virrvarr av trasiga känslor och förhindrade kroppsfunktioner.

Jag vet inte vad jag ska tro.

Visst har jag många kroppsliga problem (fortfarande), men jag känner ju att allt är på gång att lösa sig. Jag har förtröstan. Eller HAR HAFT, kanske jag ska säga. Tills jag läste boken.

För det kändes helt hopplöst redan på kapitel fem.
På något vis tror jag inte att det var författarens mening.