Smakförändring med åldern...

Smaken är som baken, sägs det.
Men vad mer är: Smaken förändras med åldern!
Varför är det så?

Vissa saker GICK inte att äta när man var liten.
Jag avskydde majs, kikärtor, bönor, blomkål, brysselkål, spenat, kaffe med mera.
Idag älskar jag majs, kikärtor, bönor, blomkål, brysselkål, spenat, kaffe med mera.

Det tycker jag är konstigt.
Man borde ju tycka om allt som är bra för kroppen.
Det är ju en rimlig överlevnadsinstinkt.
Så då borde man ju äta allt detta - med undantag av kaffe - från späd ålder!

Men jag kommer fortfarande ihåg när mina föräldrar åt ungsbakad blomkål med ostsås. Jag mådde illa av lukten, satt på mitt rum med öppet fönster och klökte. Inget TV-tittande de dagarna...

Antagligen har man bättre smaklökar när man är ung. De känner säkert alla smaker mycket tydligare. Tur att de mattas av, så att man får i sig alla de här nyttiga och härliga sakerna som man missade som ung!

Det är ju bevisat att äldre människor knappt inte känner smak alls. De minns bara smak. När de äter raggmunk med fläsk så minns deras hjärnor vad det smakar, och de upplever smaken som när de var unga. Praktiskt, va? Det är ju skönt, med tanke på hur maten brukar vara på ålderdomshem... Därför kan man heller inte introducera nya maträtter med någon större framgång. Spaghetti carbona smakar ingenting i deras gamla munnar. (Undrar om det gäller Chicken Korma också?)

Min slutsats är alltså att vi smak-pikar i 40 år åldern, kanske lite senare ändå.
Tänk - i alla fall något som vi är bättre på än de unga!

Det är väl därför vi i den här åldern har en tendens att lägga på oss ett och annat kilo. Men var lugn, det lär ändra sig. När vi är gamla kan vi bara beställa maträtter vi aldrig har ätit och bara sitta och peta i maten. Fasen, vilka snygga och smala åttioåringar vi ska bli!