Jobbsökarträsket

Jag gillar att söka jobb. Det är liksom lite skönt att lista sina företräden. "Det har jag läst, det har jag gjort, det här kan jag, sådan är jag. Att skriva en ansökan - eller personligt brev, som det kallas nu - och putsa upp sin CV är trevligt.

Så enkelt och skönt det hade varit om det var allt!
Bara skicka och vänta på svar.
Men nej då.

Idag ska man alltid ansöka via företagens/rekryteringsfirmornas/organisationernas egen webbansökningstjänst. Varför det heter tjänst, har jag inte listat ut än.

För det är hysteriskt krångligt.
Vän av ordning tycker ju att de allihop kunde länka till samma databas, så att man som arbetssökande bara behövde registrera sin CV en gång. Men så går det inte till. Varje sådan sajt har ett eget system.

Man ska skriva in personuppgifter och klicka spara. Informationen bearbetas i 30 sekunder till en minut.
Sedan registrera alla utbildningar, årtal, plats, innehåll, inriktning och övrigt. Klicka spara och vänta för varje tillagd utbildning och vänta 30 sekunder.
Därefter kommer anställningarna. Arbetsgivare, årtal, titel, tjänsteomfattning, arbetsuppgifter. Ibland finns det käcka rullister med valalternativ, som inte alls passar. För varje detalj: Klicka spara och vänta.
Sedan kommer kunskaper och färdigheter. Språk: Svenska. Klick: Spara, vänta. Nivå: Flytande. Klick: Spara, vänta...
Samma sak med datorkunskaper, körkort, föreningsengagemang...

Det kan lätt ta 40 minuter att klicka sig igenom själva CV-delen.

Därefter kommer man till:
"Här kan du ladda upp din CV och ditt personliga brev".

VA?
Kunde man inte fått göra det direkt?
Men det går inte att fuska (jag har försökt).

Så tidskrävande som detta är, så undrar jag om det finns en lömsk plan bakom. Ett sorts naturligt urval. De mest tålmodiga och engagerade kämpar sig igenom, resten ger upp.

För annars vet jag inte anledningen. Kan det vara för att folk inte kan skriva begripliga CV:n? För i så fall tycker jag att kan man inte skriva CV, så kanske man inte ska ha jobbet.