torsdag 22 juli 2010

Östersjön behöver verkligen räddas!

Jag menar: Man ser det själv. Den som nu lyckas blunda för algblomning, torskdöd och tvekönade fiskar, kan väl ändå använda sin egen erfarenhet?

Jag är uppvuxen i Nynäshamn. Vi badade på många olika stränder längs kusten. Förra året tog jag med familjen till en av dessa. Jag blev förskräckt: Den var förskräcklig! Sandstranden fanns kvar på land, men i vattnet var det helt igenväxt. Alger, tång, äckligt slebb... Och vattnet var jättekonstigt; stod still och luktade illa. I en havsvik?! Blandade pluttar simmade omkring i vattnet och det hela var riktigt otäckt.

Det har alltså hänt på ca tjugo år!
Från en frisk havsvik med sandbotten, friska vågor och fint vatten till en sumpig göl.

På Gotland, har stranden nedanför mammas stuga också förfallit. Det blåser in allt mer släke (ruttnande växtdelar) allt tidigare på året. Algblomningen ska vi bara inte tala om...

Och jag tänker: Hur svårt kan det vara? Är det nio länder som gränsar till Östersjön? Nio hyfsat civiliserade länder, med ganska god ekonomi. Varför kan man inte bara komma överens och ta krafttag?

Inte vet jag vad som krävs. Mer reningsverk på andra sidan sjön, mindre konstgödsel i allt jordbruk, renare förbränningsutsläpp? Jag menar, vi sitter ju med facit! Alla vet hur man ska få sjön att repa sig.

MEN SÅ GÖR DET DÅ!

Östersjön är livet för dessa nio nationer, eller åtminstone halva dessa länder. Mat, natur, kultur, historia - havet har så många värden!
Vi måste vårda detta lilla innanhav innan det är för sent!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar