Jag är en riktig klumpeduns.
Min kropp är inte alltid riktigt med på noterna. Jag svänger runt hörn innan jag riktigt har gått förbi dem, slår i dörrhandtag fast de har suttit där i åratal, sparkar lilltår på stolsben och snubblar på mattor.
Det är sådan jag är.
Lustigt nog har jag i nästan hela mitt vuxna liv försörjt mig på att dansa. Det är lite otippat att just jag skulle hålla på med planerad rörelse... :)
Men så fort det blir dans, händer något trevligt med min kropp. Den blir smidig, målmedveten, mjuk, följsam, stark och jag ser faktiskt hyfsat graciös ut.
Så stängs musiken av och VIPS halkar jag på väg till vattenflaskan.
Det är märkligt. Eller så är det inte alls det. Jag behöver kanske bara ett mål med mina rörelser? I vardagslivet är kroppen mer som ett färdmedel, som ska ta hjärnan och hjärtat dit de vill. Då är fokus liksom inte på kroppen, och då händer lite olyckor.
En gång hade jag en dröm som var väldigt talande. Jag hade en enorm robot-byggnad. Två stora pelar av glas som var så stora som 10 små lägenheter, staplade på varandra. I mitten fanns en sorts kontrollbrygga (också av glas), där jag satt och spakade för att få mega-roboten (som var jag) att gå.
För det första var det en bra bild för det tänket. Jag = den lilla personen i styrcentrum, som rattar hela kroppen/jätteroboten. För det andra var det typiskt mig, eftersom jag alltid har sett mig själv som tudelad. Ena sidan är den kreativa hippien, som känner när det är rätt och tycker att det är viktigt att klä sig i rätt färg för dagen. Den andra sidan är militären, som gillar ordning och reda, klara beslut och att ge order.
De kommer nog inte riktigt överens, de där två. Ofta känner jag mig sliten mellan dessa tu.
Men i dansen klarar de sig fint. Hippien känner in musiken, tolkar orden och gestaltar. Militären räknar "ett, två, tre, fyr" och håller ordning på rörelser och placeringar. Kan du se dem framför dig? Det är en rätt vacker bild, tycker jag.
Så ska jag slippa vara en klumpeduns i verkliga livet, måste jag nog aktivera min militära struktur och den estetiska hippien. Då kommer jag nog att segla förbi alla hörn och mattkanter som en älva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar