Hollywoodfruar

Jag tycker att det är roligt att det finns en hel kader med kvinnor från Norden som drömmer om eller lever ett Hollywood-liv.

De måste ha vantrivts kopiöst under sin uppväxt i lusekofte-Norge eller lagomlandet Sverige! Livet ter sig nog grått och trist fotriktigt för den som tycker om cerisrosa pumps...

Men jag tycker att det är märkligt.
Låtsasnaglar, blonderat hår, ballongtuttar, fixade näsor, botoxade ansikten och diverse skönhetsoperationer. Och högklackade tofflor med ludd på. Det verkar så fantastiskt stereotypt! Kan det verkligen finnas så många som hakar på det där?

I min ungdom (vid 25 års ålder ungefär) hade jag också lite av det på gång. Akrylnaglar, syntetkläder, kemikaliefärgat hår och platåstövlar. Inga operationer gubevars, men jag var ändå lite i farozonen... I mitt fall berodde det på att jag inte gillade mig själv, så jag ville bli någon annan. Jag tog mitt förnuft till fånga så småningom och började jobba på att bli vän med originalet Karin.

Ändå tyckte jag att jag var lite sen. Många förstår ju detta i betydligt yngre åldrar än jag gjorde.

Undrar om de Hollywoodfruar man ser på TV verkligen finns? Och om de verkligen är så plastiga som de framställs? För i så fall är det lite märkligt.

Jag har en bekant i ett annat land, som var hemmafru under en längre period. Hon kunde lägga fyra timmar på att fixa sig inför att gå i det lokala shoppingcentret! Fixa håret, välja outfit, sminka sig, göra om, dricka en näringsrik vitaminshot, byta skor, leta smycken... Det tog - på allvar - fyra timmar att komma utanför dörren. Ja herregud... Då hinner man inte så mycket mer den dagen.

Jag påminner mig att Hollywood är stort. Det finns människor även i den regionen som gillar fotriktiga skor och inte sminkar sig för att hämta tidningen. I min fantasi kan jag se hur det skulle se ut när en sådan som jag, med morgonrufs, storskjorta och Scholl-sandaler möter en sådan där Hollywoodfru vid tidningshämtningen på morgonen. Jag-kopian gäspar och grimaserar för sin andedräkt. Superplastkvinnan ryser äcklad, puffar till luggen och ler besvärat, innan hon fortsätter in till maken, lycklig över sin goda smak och sina val.

Det är tur att vi tenderar att förstärka våra val här i livet... :)