Jag måste erkänna en sak: Jag är inte fullt mänsklig. Som sådan ska man nämligen vara varmblodig och kroppen ska då kunna självreglera sin värme.
Det kan inte jag.
Kyla klarar jag hyfsat (utom perifera kroppsdelar som fötter och händer), men värme... Jag tål den inte, inte alls.
Av någon anledning svettas jag inte så mycket som jag borde. Jag kokar därför så fort det blir varmare än 23 grader utomhus. Min hjärna blir seg, min kropp långsam, jag blir ilsken och får ränneskita.
Springbajs! Hur praktiskt är det, när kroppen borde behålla varje uns av vätska?
Sommartid ligger jag därför lämpligast i skuggan, alternativt i vatten.
Min dotter har tyvärr ärvt denna oförmåga. Hon lider svårt av värme och måste alltid utrustas med blöt hatt, blöt långärmad tunika samt badring, eftersom hon plumsar i vatten så fort hon ser det. På Mallorca hängde hon i poolen oavbrutet. Bokstavligen. Hon låg i vattnet och dinglade med benen från sin simring timmar i sträck.
Jag vet hur hon har det och lider med henne.
Det gäller att hålla sig nedkyld på alla sätt. Alltid blöta ned sig innan man går ut i solen, alltid ha dricka med och alltid leta skugga. Att sommartid bli för kall existerar inte.
Så, jag är rädd att jag och Dottern är växelvarma.
En hittills okänd art ödlemänniskor, som var här låångt innan TV-serien V...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar