måndag 5 juli 2010

Obegriplig musik?

Jag älskar musik. Det finns ingenting som talar så direkt till mitt hjärta som musik. Tre toner kan sätta mig i trans, få mig i extas, väcka gamla minnen eller få mig att vilja gråta.

Men så finns det vissa sorters musik som jag bara inte kan förstå.
Jag ser att de säljer fantastiskt bra, så det finns en stor skara människor som förstår bättre än jag.
En massa människor som hör något som jag inte hör, för det är verkligen stora genrer.
Fansen är lyckliga, gråter och dansar. Jag är kall, för i mina öron låter det helt annorlunda.

1 Dansband
Första gången jag hörde dansband skrattade jag. Jag trodde inte att det kunde vara på allvar! "Plingelingeling, vill du ha mig så våga och ring, plingelingeling, det är så tomt utan dej"... Skrattet fastnade dock i halsen när folk tittade sårat på mig. Somliga tar dansband på allvar.
Jag förstår fortfarande inte grejen. Det finns en takt, det finns ett komp (samma i alla låtar) och det finns en sångare som sjunger smörigt - men var finns känslan, glädjen, uttrycket, LIVET?
För mig är det pinsamt, odansbart, trist. Musikens bruna bönor. Fullständigt obegripligt att det är populärt.

2 Tysk eurodisco
Jamen hallå... 90-talets dunka dunka borde ha gått över. Vill man dansa i trance finns det betydligt mer spännande musik.
Det är lite för exakt, lite för enahanda, lite för oengagerat... När jag tänker på det, är det faktiskt rätt likt dansband. Bara för en annan målgrupp. Hm - är det eurodisco som kommer att spelas på dansbanorna när jag blir panchis?

3 Country
Ja, jag vet... Typ största genren av alla. Men det gör ont i mig, på riktigt. För mig är det också för mycket dansband, fast amerikanskt. Trist, förutsägbart, bonnigt, ospännande. Gillar inte sångstilen (ylandet), inte slide-gitarr, inte banjo, inte texterna, inte... country.
Så jävla eländigt kan det inte vara att leva i the land of the free and the home of the brave. Ryck upp dig och skaffa dig ett jobb, tänker jag.

Jag respekterar att andra gillar den här musiken, men jag kan inte förstå. I min värld är musik länken till himlen, sinnesutvidgande och gränssprängande. Tyvärr får den ovanstående musiken mig att mer tänka på lerpölar och illa sittande kostymer.

Det måste vara en liten länk som saknas i min DNA-kedja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar