Camping förbjuden?

I vårt land har vi en fin-fin regel som heter Allemansrätten. Den förordar att alla människor fritt får röra sig i skog och mark, så länge man inte förstör eller skrämmer upp djur som vaktar sina barn. Den säger också att man får campa var som helst en natt, så länge man inte slår läger på någons tomt (synhåll från huset).

Därför blir jag förundrad när det står "camping förbjuden" på små skyltar här och där i vårt avlånga land. Eller när Gotlands kommun har bestämt att camping bara får ske på campingplats.

Rätta mig om jag har fel, men allemansrätten är väl lagstadgad i våra fri-och rättigheter? Grundlagsnivå, alltså. Och kommunala bestämmelser ligger på en betydligt lägre nivå.

I mitt huvud betyder det att kommuner kan tycka och dona hur de vill, för så länge grundlagen säger något annat så är det det som gäller.

Därför fortsätter jag glatt att campa. En natt, varhelst jag önskar. Givetvis släpper jag inte ut skrutt och skräp i naturen. Självklart ser jag till att inte störa andra. Aldrig skulle jag ställa mig på känsliga områden, som strandängar eller fågelhäcknibgsområden med vår husbil.

Vett och sunt förnuft hör till. Med rättigheter så fina som allemansrätten kommer en hel bunt med skyldigheter. De får man lov att respektera.

Men bara försök att jaga bort mig! Då hamnar vi i en livlig diskussion om fri- och rättigheter, det vill jag lova.
Det fick den unga kvinnan från Gotlands kommun erfara, då hon knackade på vår husbilsdörr en tidig morgon förra året...