Att köra BMW

Ja, jag kör gärna BMW. Är det för att det är en statusbil? Nej, inte alls. Är det för att jag vill sälla mig till pizzabagarna? Nej, faktiskt inte det heller.

Det är så att jag är heeeelt ointresserad av bilar. Det jag vill med en bil är:
1. Den ska ta mig dit jag vill åka.
2. Helst ska den kosta så lite som möjligt.
3. Den får gärna vara miljövänlig.
4. Jag ska ALDRIG behöva meka med den.
5. Om något går fel, ska jag veta vad jag ska göra.

Det bästa med våra BMW-bilar är att de alltid går. Aldrig händer det att man blir stående, att bilen inte startar, att man kör fast eller åker av. Det näst bästa är att de inte är så dyra i reparation och underhåll. Saker och ting håller längre och är av bättre kvalitet. Till och med saker som genererar gula lampor i kontrollpanelen, håller ett bra tag till, så att man hinner till verkstaden utan stress.

De går hyfsat snålt och sliter varken däck eller naturen.

Att vara BMW-förare är att vara omhändertagen.
Bilen känner efter vad den behöver och signalerar fint till mig. Grön lampa - allt ok. Gul lampa - titta till mig när du stannar eller så. Röd lampa - stopp för fasiken!

Och jag KAN inte meka, för man behöver specialverktyg. Hur bra som helst!

BMW är bilen för mig, som bara vill använda bilen, inte ha den som hobby.
Andra väljer hellre en gammal Volvo, som visserligen tappar delar ibland, men då kan man själv meka fast dem. Det är väl lite mer en happening att köra Volvo. När den inte startar, måste man använda vissa knep och trix, vilket gör att man som bilförare känner sig som en fixare och trixare. Bilen blir en hobby, en kunskap. Man blir med i gänget "Volvo-förare", får en tillhörighet. Tillsammans klagar man på bilhelvetet, känner gemenskap och har något att skylla på för att man inte kom till jobbet i tid idag heller.

Det är precis som med Mac eller PC.
Vi som gillar att använda, väljer Mac.
De som gillar att meka och trixa själva, väljer PC.

Olika livsmål, helt enkelt!