Generationernas kamp

Varje generation medför något till världens utveckling.
Bra saker - och dåliga.

Ofta har det handlat om att göra upp med den föregående generationen, att göra annorlunda än sina föräldrar. Det är kanske lite fånigt och förutsägbart, men också nödvändigt i en värld där allt snurrar fortare.

40-talisterna var till exempel de första tonåringarna. De kom från ett Sverige som låg i krig, med svält och elände. De föraktade allt gammalt och hade en otrolig drivkraft för att ta bort alla spår av den gamla världen. Generationers kunskap och erfarenhet var ingenting mot forskning och framsteg. De skapade trygghetssamhället - med för och nackdelar. I sin iver att förändra och förbättra, har de också klippt med all gammal klokskap och bonnaförnuft.

Min generation, 60 och 70-talisterna, uppfostrades av dessa 40-talister. Vi föddes till en "färdig" värld, där allt var självklart. 40-talisterna hade redan gjort allt rätt, på det bästa möjliga sättet, och vi skulle bara springa på i deras värld på deras premisser. Och det har vi gjort! Vi är generation duktig. Vi har gått i våra föräldrars fotspår, lekt politiker på deras arenor, klättrat i företag och organisationer som duktiga anställda och köpt riktigt dyra och fina hus. Vi får nog beskrivas som generationen som satte kniven i den sunda livsstilen. För samtidigt som vi har drivit utvecklingen vidare, skapat mer tillväxt och tjänat mer pengar, har vi också sabbat vår hälsa. Vi äter dåligt, sover dåligt, dricker för mycket eller tränar neurotiskt. Vi har ont i våra kroppar, är förkylda för ofta, utvecklar allergier och diabetes och fibromyalgi.

Och våra barn... Det finns nioåringar i min sons klass som går och lägger sig kl 22 vanliga skolkvällar. Då missar de minst en timmes livsviktig sömn VARJE natt. De äter socker (godis, glass, sötade flingor, kakor) varje dag. De får max ett lagat mål mat på helgdagarna. De får spela World of Warcraft - vilket såvitt jag vet har 18-årsgräns - så många timmar de vill, för att föräldrarna inte orkar vara föräldrar. De är generation lust, de gör ingenting som är jobbigt eller tar emot.

Det är inte en fantastisk utveckling.
Som vanligt skulle det varit bra med en balansgång.
Lite av det gamla med lite av det nya.
Tänk om 40-talisterna hade kunnat mixa bondesamhällets kunskaper och livsinsikter med framstegstänkandet? Eller om 70-talisterna hade tagit all sin drivkraft och duktighet och kört åt ett annat håll än mot ständig tillväxt - kanske jobbat för fred, hälsa och välmående? Och om våra barn hade tagit sin vilja att ta det lugnt och ha roligt, glidandet, och levt i ro i den fredliga världen som vår generation hade skapat?

Det hade varit något, det.
Men jag tror på något sätt att det inte är kört. Nu vänder världen snabbare och snabbare. Vi är på väg mot något helt nytt, vi MÅSTE det eftersom så många mår så dåligt och allt är på väg att kapsejsa.

Det blir nog precis som det ska i slutänden.