Shoppingsjuka

Det borde finnas ett hem för oss som lider av shoppingmani.

Precis som alkoholism, spelberoende och anorexi, är det en SJUKDOM.
Nej, det är ingenting vi väljer att göra. Vi bara måste, det är en drift, det är ett behov, det får oss att må bättre och klara av jobbiga situationer i livet, det är det som håller oss uppe, det är vår bästa vän...

Du hör va?
Precis som en alkoholist. :)
Men jag har inte kommit så långt att jag gömmer nyköpta saker på hemliga ställen.

Jag har försökt att sätta mig själv på avgiftning. Planen var att jag inte skulle köpa någonting alls på två månader, annat än på ICA. Efter två veckor verkade Maxis klädavdelning väldigt attraktiv och efter tre tyckte jag till och med om köksverktygshyllan på ICA Rydaholm.

Jag är sjuk.
Det kommer av en störning i rotchakrat, bara så ni vet.
En osäkerhet i trygghet, kärlek, mättnad, otörst, värme - de grundläggande behoven.

När man mår dåligt, vet man instinktivt att det handlar om en grundläggande osäkerhet. Felet är att man försöker fylla hålen inombords genom att köpa och äga fin-fina saker.

Men konstigt nog räcker det inte med att titta på de saker man redan har. Det fungerar inte alls, faktiskt. Tvärtom, känns de lite gamla och smutsiga. Kanske också lite skamliga, eftersom vi innerst inne vet hur de kom hem och varför.

Ett sorts självdestruktivt beteende.

Vad man ska göra åt det?
INGEN aning.
Jag experimenterar på.

Hör av mig så fort jag har ett trick! :)