Tänk att vara Jesus. Han har insikt i de stora skeendena, vet hur saker och ting kommer att tima, ser sin del i helheten, sin bricka i det stora spelet.
Han vet att den religion som kommer att uppstå ur hans ord är god. Den är mild, den är human, den respekterar andra och kommer att föra världen vidare.
Men vad mera är: Han är också medveten om vad som krävs för att religionen ska bli en världsreligion... Han vet att det blir krig, ondskefulla och maktfullkomna präster, häxprocesser, tionden, förtryck och allsköns elände på vägen dit.
Vilket kors att bära.
Kanske var det dessa synder som han dog på korset för.
Inte de synder som vi vanliga dödliga begår i våra vardagliga liv, utan de synder som skulle begås i religionens namn.
För de är många, och hemska.
Jag kan förstå att det måste till en Guds sons död.
Och jag kan också förstå att en hel del av dessa hemska övergrepp ändå var nödvändiga för att snabbt sprida kristendomen. Vem skulle annars ha trott på en Gud som låter korsfästa sin egen son? En religion där Gud inte är hämndlysten och maktfullkomlig, som tror på människan, som ger henne fler chanser? Med en livsstil där man ska vara lugn, saktmodig, vända andra kinden till och antivåldsstrategier?
Jag kan förstå att ett visst tvång var nödvändigt, om man ser det från Kristus sida.
Men jag kan också se hur tungt det korset är att bära.
Stackars Jesus.
De synder som begåtts i hans namn måste vara oerhört tunga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar