Orättvist

Jag gillar inte orättvisor.
Det har alltid varit ett problem för mig.

Som liten kunde jag inte läsa tidningar eller titta på nyheterna. Det gick inte, jag mådde så dåligt. Därför var jag SÄMST på nutidskunskap.

Jag försöker stålsätta mig och inse faktum: Livet är inte rättvist, djungelns lag råder och de starka äter och utnyttjar de svaga. Men det känns så fel... Jag vill att alla ska ha samma möjligheter, att alla ska få äta sig mätta och bli allt de kan bli.

Orättvist är jobbigt. Jag blir oerhört upprörd när det inte blir balans i en relation eller i ett maktutbyte. Och jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att just jag har en så krokig livsväg. Det känns ibland som om jag har fått en ovanligt dålig hand att spela. Det krävs alltid så mycket list och hårt jobb för att jag ska kunna vinna, liksom. Andra sitter där med royal straight flush utan att en lyfta ett finger... De bara lyckas, liksom.

Jag undrar vad det beror på. Är de bättre på att följa sitt flow, att lyssna inåt, att göra det de är menade att göra? Eller är de bättre på att hänga på trender, vara lagom engagerade, få bidrag och hamna i arbetslivsinsatser?

Jag vet inte, men jag tror faktiskt att vi har olika jobbiga liv. Vi får olika kontrakt som vi ska uppfylla. Somliga är på solsemester, medan vi andra jobbar heltid, helt enkelt.

I så fall vill jag ha ett glassigt liv nästa gång, för i detta livet har jag minsann gjort rätt för mig!