lördag 11 december 2010

Prata med främlingar

Det är så roligt att prata med främlingar!

Jag tycker mig kunna se tre faser:

1 Förskräckelse
Va - pratar hon med mig?
Varför det?
Vad vill hon ha? Ska hon stjäla min telefon?

Folk spärrar upp ögonen och ser liksom ertappade ut. En del samlar faktiskt ihop sina tillhörigheter, som en höna med sina värdefulla ägg när bonden eller räven nalkas. Tänk att vi har kommit så långt i vår "sköt dig själv och skit i andra"-attityd att det verkar suspekt när någon tilltalar oss!

2 Förtjusning
Ah - hon är inte aggressiv/full/uteliggare/tiggare.
Hon är bara trevlig! Så märkligt!

Lättnad, glädje och förundran fyller ansiktet. Hönan slappnar av och släpper det bestämda taget om handväskan. Svarar på tilltal, pratar kanske lite av egen maskin och låter riktigt glad.

3 Obekvämt
Måste vi prata jättelänge nu?
Ska hon prata hela vägen till Stockholm?
Vad i all sin dar ska jag säga nu?

Efter en liten stund ersätts förnöjsamheten med ett obekvämt uttryck i ansiktet. Man är orolig för att bli störd i sitt, att inte få tuffa på i sitt eget tempo åt sitt eget håll. Hur ska man avsluta det här nu då? Eller måste vi bli bästisar för evigt?

Ha ha!
Det är roligt.
Det är som om folk upptäcker att vi spelar en roll i varandras liv först när vi öppnar munnen. Newsflash: Vi spelar ALLTID en roll i varandras liv. Oavsett om vi pratar eller är tysta. De du delar buss med, de du handlar i samma affär som, de du möter på gatan - alla är en del av ditt liv. En liten del, visserligen, men de påverkar dig likafullt.

Det är därför det är lite jobbigare att bo i städer än på landet.
Om vi går på stan en dag, möter vi ungefär lika många människor på några timmar som en person för 100 år sedan mötte under en hel livstid. Det du...! Faktiskt skapar det stress.

Tror det är därför folk i storstäder skapar ett skal omkring sig.
De orkar inte ta in fler ansikten, fler dofter, fler ljud.
Men samtidigt får de svårare att känna av sina egna behov och känslor.

Nå - hur som helst:
Det skadar inte att le lite mot en främling.
Vem vet, denne kanske ler mot någon annan sedan! Pay it forward...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar